On top of the world

Det värsta med allt är att vakna upp ensam, utan dig.
Varje morgon påminns jag om min ensamhet och missär, varje kväll blundar jag hårt som för att glömma..
Glömma alla de mil vi har mellan oss, alla de timmar jag måste färdas för att få vara med dig.
Ett liv utan dig är ett halft liv, ett liv i gråzonen.
Endå är jag är så glad att jag dagligen känner smärtan av saknad, för det betyder att vi fortfarande är tillsammans.
Att jag fortfarande får vara din flickvän, den priviligerade, utvalda.

Ingenting verkar hänga ihop, ingenting verkar vara logiskt eller rätt, förutom vi.

Jag vill att den svarta, taggiga känsla jag har inom mig ska bytas ut till ett rosa, mjukt fluff.
Jag vill att du ska göra det, jag vill att vi ska ha det bra tillsammans, även när vi är långt ifrån varandra.

Jag kommer alltid att älska dig, oberoende av avstånd, oberoende av allt annat.
Det enda jag vet att jag har kontroll över är mina känslor för dig, för de behöver jag inte kontrollera.
De bara finns där, för alltid.

Synkroniserade hjärtslag