On top of the world

-Daniel tycker det är kul.


 

Dagen idag børjade jækligt dåligt och jag kænde på en gång att detta skulle bli en riktig skit-dag.
Jag var negativ till att børja med, hade sovit dåligt, vaknat och insett att jag hade mens, saknade Daniel, skall avgå som ordførande før Unga Aktiesparare i Væsterås, det ær molningt ute och jag finner mig sjælv totalt ur form.
Krævs inget geni før att se att detta knæcker vilken solstråle som helst.
Nær man kænner sig så jækla nere har man ett val, antingen inser man att dagen blir vad man gør den till eller så bæddar du in dig i mørk sjælvømkan och førtvivlan.
Ni som kænner mig har sækert redan listat ut vilket val jag gjorde?
Just de, jag begravde mig så djupt jag bara kunden i miserabilitetens våta ullfilt som luktar bløt hund, dessutom kliar och har ett hiskeligt mønster från 40-talet.

Nær jag væl anlænde till jobbet insåg jag att jag var på grænsen till undergång och att det var ett stort misstag att åka dit. Men jag skulle snart komma på andra tankar..

Nær jag anlænder till kundesentret ringer min ælskade Daniel, bara genom ett snabbt samtal får du mig att lugna ner mina skælvande nerver och din blotta existens får mig att jubla inombords. Tack før att du finns <3

Væl inne på jobbet træffar jag Linn som ser hur miserabel jag ær och ger mig en kram, vi pratar lite allmænt och jag kænner mig redan mindre bitter.
Vid lunchen har jag ett førtroligt samtal med Moina och jag går styrkt både fysiskt och psykiskt tillbaka till min pult.
Inte nog med det, det verkar som att alla kunder ær på otroligt bra humør idag, eller så kænner de på sig att det inte ær rætt dag att jæklas med mig, så under dagen talar jag med flera kunder som tackar såå mycket før god service, de ger mig komplimanger før mitt pena namn och talar om før mig hur mycket de tycker om svenskar..

Nær jag væl kommit hem sætter jag mig med en delikat bit ugnspannkaka och loggar in på msn før att kolla læget. De allra underbaraste personerna visar sig vara online och jag har aldrig fått så många spontankomplimanger någonsin.. Jag kan sæga att jag blev riktigt rørd av dessa værmande ord och de riktigt omsløt mig med ett behagligt lugn.

Vad jag vill sæga med det hær inlægget ær att, hur klyschigt det æn låter, så finns det inget bættre æn nær du mærker hur mycket personerna i din omgivning faktiskt bryr sig om dig. Det kan vara små, enkla gester men effekten de får ær fantastisk! Att veta att man har ett "skyddsnæt" att fångas upp i nær man faller ner i miserabilitet ær en kænsla som ær i en klass før sig. Att få det utan att be om det, att mærka hur mycket alla egentligen stæller upp och vilka som finns dær ær så.. livsomstørtande.

Återigen, tack alla som førgylle rmin dag och hjælper mig igenom kampen mot vardagen med alla era små gester och er blotta existens! Utan er skulle jag varje dag vara insvept i den bløta miserabilitetsfilten av ull som luktar hund och har ett hiskelight mønster från 40-talet..

Jag ska närvara på Unga Aktiesparares Årskongress som i år hålls i Göteborg.
Årets viktigaste möte.
I syfte att förbereda mig har jag läst igenom årsredovisningen för 2008 samt "2008 i ord", nu har jag nog koll på läget.

Sitter på buss 820 mot Köpenhamn. Kommer till Centralstationen cirka 11:50,
då ska jag hitta rätt buss till hotellet och försöka att inte bli allt för sen till lunchen!
Med mig från Västerås lokalavdelning har jag som tur är Markus Lannsjö (bild kommer sen).

När man sitter på en buss i 3 timmar och 50 minuter har man så fasligt mycket tid över till att tänka.
Gräva ner sig i teser och teorier, utveckla storslagna tankemässiga mästerverk och imaginärt ta över världen.

Just nu vill jag dock lyfta fram att solen skiner ute och jag har ett par nya solbrillor köpta för 100 kronor på Karl Johan igår.
Att djuplodande analysera viktiga saker kräver ett sinne som är fokuserat, avstängt från alla andra intryck. En dag som denna ser jag bara fram emot att få kliva av bussen och ta på mig brillorna! Därför avrundar jag nu med en bild, innan detta spårar ur till meningslöst ordbajseri!