Living the Dream
Ger nu mig själv en sista chans att försöka ge min Blogg lite liv igen.
Efter en blodtransfusion i form av latte och syretillförsel i form av Backyard Babies nya album är aktiviteten på topp!
Idag har varit en dag som verkligen varit en dröm, en mardröm.
Mitt sinne är lika grått som molnen utanför mitt fönster, jag är lika full av tårar som molnen är tunga av regn och den kalla vinden som får min hud att knottra sig är en känsla jag förlikar mig med.
Vad sker här? Egentligen, vart är jag på väg? Just nu är jag ungefär där jag trodde att jag skulle vara vid denna tidspunkt, men jag befarar att jag sakna men säkert spårar ur, förlorar kurs och snart kommer jag tänka "det var inte här jag hade tänk att jag skulle vara nu.."
Vad är mina visioner, vad är realistisk, vad vill jag?
Ta hand om mig själv, det är inget jag skryter om att jag är bra på. Jag kanske kan ta hand om dig, men absolut inte mig.
Kanske är det en överreaktion på en liten brist, en storm i ett vattenglas, eller är det så att jag trotts min radioskugga mot mig själv faktiskt kännt de små vibrationerna av katastrof för en gång skull?
Hur sätter man fingret på vad som är fel och vad som saknas när det är lika lätt att urskilja det som att försöka plocka upp ett havregryn ur en välkokt, fiberberikad havregrynsgröt?
Sometimes it's just.. fucked up.
Efter en blodtransfusion i form av latte och syretillförsel i form av Backyard Babies nya album är aktiviteten på topp!
Idag har varit en dag som verkligen varit en dröm, en mardröm.
Mitt sinne är lika grått som molnen utanför mitt fönster, jag är lika full av tårar som molnen är tunga av regn och den kalla vinden som får min hud att knottra sig är en känsla jag förlikar mig med.
Vad sker här? Egentligen, vart är jag på väg? Just nu är jag ungefär där jag trodde att jag skulle vara vid denna tidspunkt, men jag befarar att jag sakna men säkert spårar ur, förlorar kurs och snart kommer jag tänka "det var inte här jag hade tänk att jag skulle vara nu.."
Vad är mina visioner, vad är realistisk, vad vill jag?
Ta hand om mig själv, det är inget jag skryter om att jag är bra på. Jag kanske kan ta hand om dig, men absolut inte mig.
Kanske är det en överreaktion på en liten brist, en storm i ett vattenglas, eller är det så att jag trotts min radioskugga mot mig själv faktiskt kännt de små vibrationerna av katastrof för en gång skull?
Hur sätter man fingret på vad som är fel och vad som saknas när det är lika lätt att urskilja det som att försöka plocka upp ett havregryn ur en välkokt, fiberberikad havregrynsgröt?
Sometimes it's just.. fucked up.
Kommentarer
Trackback
